Jag som äger kennelnamnet Lixom heter Nina Johansen Ek och jag bor i en villa utanför Åkersberga med min man Mattias och våra två döttrar.
Vår första hund skaffade vi 1993, det var en bullmastiff vid namn Eddie. Eddie var ett original på många sätt och han charmade alla han mötte. Med Eddie föddes mitt intresse för att träna och leva med hund. Med facit på hand var inte Eddie den ras vi borde skaffat. Jag trotsade Eddies ovilja till träning och lyckades faktiskt tävla med honom i lydnad med ganska bra resultat. Han fick även hänga med oss på alla våra strapatser till sjöss och till fjälls. Han gillade det skarpt, även om hans förmåga att ”hjälpa till” med att bära och dra var i princip obefintliga.
1999 skaffade vi vår första riesenschnauzer, Mariesens Lixie. Lixie är den som gav upphov till namnet Lixom. Jag och Lixie utbildade oss till räddningshundekipage, vilket är något av det roligaste jag gjort inom hunderiet hittills. Lixie är mamma till vår första (och hittills enda) kull valpar. ”Vinterkullen” (som föddes i juli i 30 graders värme) föddes år 2005. Tyvärr visade sig en del defekter i den kullen varför det inte blev några fler valpar efter de linjerna.
Lixie öppnade ögonen för sök i alla dess former. Hon var en utpräglad räddningshund men vi tränade också en hel del tävlingssök. Hon hade lite för mycket ”eget tänk” i skogen, troligtvis på grund av de erfarenheter hon hade från att ha tränat räddning i flera år först.
Från Vinter-kullen behöll vi en valp, Lixoms Vintra. Vintra var en väldigt duktig sökhund men hon saknade en del av den förighet som behövs för att hålla ihop under tävling, varför vi mest tränade och inte tävlade så mycket.